Jag har vägt mig idag, 78,8kg. Det innebär en nedgång på 0,2kg, dvs ingenting...

Tröstlöst, jag vill så gärna att det ska synas att jag inte äter godis, fikabröd eller dricker läsk. Men men, det kommer väl.

Har funderat på att sätta på mig min stegräknare igen. Hade den under en lång period för nåt år sen, i början snittade jag på ca 8000 steg om dagen. Inte bra kände jag så jag började höja snittgränsen och försökte till varje pris ta mig över min satta gräns. Först 10 000 steg, sen 12 000 och slutligen 14 000steg. Jag höll mig över 14 000steg i flera veckor innan jag falerade. Det kanske är dags att plocka fram stegräknaren och sätta snittet på 10 000steg om dagen, till en början iallafall :)

Är det nån annan som använder stegräknare? Vad snittar du på? Skriv och berätta"

Otroligt nog har äntligen mitt sötsug dämpats!

Jag började befara att jag alltid skulle känna sötsuget dra men häromdagen insåg jag helt plötsligt att jag inte hade känt mig sötsugen på flera timmar, och nu några dagar senare så är jag nästan inte sötsugen på hela dagen. Det känns fantastiskt!

Jag har nu klarat mig utan läsk, godis och fikabröd i nästan tre veckor och jag känner mig otroligt stolt som har klarat mig så länge. Ikväll har jag festat med en liten glasspinne efter maten. Vi hade gäster och bjöd på glass efteråt. Det kändes som ok att ta en liten glasspinne. Och nu, flera timmar efteråt så känner jag fortfarande inte något sötsug efter nånting mera. Otroligt!

Jag hoppas att vågen är snäll imorgon och visar ett bra resultat för det vore så skönt att känna att det går åt rätt håll. Fast som jag nämt tidigare så kan man ju inte lita på vågen speciellt bra.

Nästa vecka ska jag ta upp träningen, två gånger i veckan tänker jag börja med. Jag känner mig faktiskt väldigt förväntansfull inför träningen.

Nu får det bli Family Guy för hela slanten och te så klart!

Idag har jag börjat jobba igen, nu är jag äntligen frisk.

Jag kom till jobbet tidigt imorse, redan halv åtta (!) och glad i hågen satte jag igång datorn. Login rutan blinkade till och väntar på lösenordet. Men allt jag kan tänka är...ingenting...det är helt blankt i minnet. Jag har ingen aning om vad jag har för lösenord till datorn. Jag provade några olika men fick erkänna mig besegrad och snällt vänta till IT-supporten var på plats och kunde återställa mitt lösenord. Typiskt!

Sen kom min första prövning för dagen. Jag letar efter en stämpel och drar ut ena lådan i hurtsen och där, alldeles guldig och blank ligger en oöppnad Twix. Chokladsuget som har plågat mig i dagar drar igång med full styrka och jag stänger lådan snabbt. Resten av dagen har den legat där och jag vet att den finns där men klarar inte av att slänga den. Nu har jag bestämt mig, imorgon när jag kommer till jobbet ska jag ge bort den till nån som vill ha. Då slipper jag har den i lådan och jag slipper slänga den.

Usch vad det här sötsuget är jobbigt! Nu får det bli en kopp te så jag slutar tänka på hur gott det vore med lite choklad :) 

Jag är äntligen frisk och ska börja jobba imorgon igen efter nästan 2,5 veckas sjukskrivning. Det här får mig då genast att tänka på att jag nu kan ta tag i träningen också. Jag hoppas naturligtvis på att min viktnedgång ska påverkas ordentligt av att jag även börjar träna men jag är livrädd för att jag hoppas allt för mycket.

Jag har alltid varit en sådan människa som vill att saker ska hända direkt och ge resultat omgående. Helst vill jag ha ett mirakelpiller som ger snabb och säker viktnedgång och sen är det klart. Men under årens lopp så inser man ju tyvärr att ett sådant piller eller en sådan metod inte finns. Det enda som verkligen hjälper i långa loppet är att ändra beteenden och livsstil. Jag hoppas jag kommer klara av att göra det den här gången.

Ska försöka börja träna i långsam takt. Börja första veckan med ett eller två pass och sen öka nåt pass i veckan. Det borde vara en bra plan . Positivt tänkande!

Måndag igen, dags för vägning.

Nervöst och lite läskigt, vågen visar... 79kg...upp 0,5kg.

Hmmm, ja det var ju lite väl att jag skulle ha gått ner 1,5kg på en enda vecka. Ett kilo på två veckor är ju mer naturligt. Men jag kan inte hjälpa att känna mig nerslagen. Jag hade hoppats på att gått ner mera men jag vet ju samtidigt att jag inte har gjort någon extra stor ansträgning denna vecka. Jag har visserligen klarat av att låta bli godis, läsk och fikabröd men jag har inte tränat eller ändrat min vanliga kost speciellt mycket.

Min man sa igår, tänk positivt, mental träning är lika viktigt som avhållsamhet. Och han har nog rätt. Att tänka positivt och se glaset som halvfullt snarare än halvtomt är nog väldigt viktigt. Framförallt för att inte bli deprimerad över vågen och strunta i mitt beslut att gå ner i vikt till min födelsedag. Trots allt, två veckor är inte mycket och jag har 88 dagar kvar till mitt mål.

Tänk postitivt och besegra sötsuget får bli veckans mantra!

Ikväll har vi ätit en helt fantastisk middag bestående av stekt ankbröst med svamprisotto och cidersås. Tog ca 2 timmar att laga men det var sjuk gott.

Tyvärr så sitter sötsuget fortfarande kvar, jag har varit så grymt sugen på sötsaker nu i flera dagar. Tänkte att det borde lugna sig nu när jag inte ätit sötsaker på 1,5 vecka men icke sa nicke. Hjärnan är full tupptagen med att fantisera om allt underbart man skulle kunna äta. Men nån gång så ska jag besegra min hjärna...

Jag är uttråkad. Nu när jag blivit lite friskare, dock inte helt frisk, så börjar rastlösheten komma smygande. Och sötsuget verkar följa tätt efter.

Jag tänker hela tiden på godsaker, saker man kan baka som tex chokladcheesecakemuffins, kladdkaka eller smulpaj, mmmm. Eller glass, jag har ju bestämt mig för att inte äta godis, fikabröd eller läsk men glass är inte med i kategorin. Jag har dock tänkt mig att ha det som en nödgrej när man blir alltför sugen eller nåt. Men nu går jag och tänker på glass hela tiden. Usch så jobbigt!

Blev lite uppiggad av svägerskans inlägg på resdagboken. Hon och hennes kille har åkt till Thailand och solar och badar för fulla muggar, det vore inte dumt...

Jag har precis gjort världens enklaste men godaste lunch, bruchetta på fiberbröd med tomat-mozzarella-rödlökssallad. Så gott!

Måste dela med mig av denna fantastiska maträtt. Bon Appetit!