Jag var till min hälsocoach idag. Hon är så härligt inspirerande och snäll och peppande så man blir alldeles uppfyld av gott mod när man varit där. Tack härliga coach!

Vi tog fram vågen i slutet av sessionen och det kändes lite nervöst eftersom det var innan jul jag vägde mig hos henne. Men det var bara positivt, vikten var ner ca 3kg, fettprocenten har minskat och muskelmassan har ökat. Bara bra siffror och ett skönt välbefinnande sprider dig i magen :)

Idag var det vägning igen, och äntligen så visade vågen neråt igen. 78kg. Det innebär totalt 2 kg mindre än starten, skönt.

Det går långsamt men det går framåt :)

Ikväll var det föräldramöte på dagis. Kul men oj vilken frestelse!

De bjöd på kaffe och ballerinakakor, muffins och en stor skål smågodis. Så gott det luktade... :) Men jag lät bli, tack och lov. Känner mig mycket duktig :) Fast jag smakade ett litet gelehjärta....

Fullkomligt snöoväder! Gick upp tidigt som vanligt och skulle ta mig till jobbet. Såg visserligen att det hade kommit en hel del snö men tänkte att det ska nog gå ändå. Men tjena...utanför dörren väntade 2,5 dm snö i drivor. Hmm, tänkte jag, hur ska jag ta mig till garaget för att få fram en skyffel och hur i hela friden ska jag ta mig till bussen?? Det blev lillkillens snöspade som stod på farstukvisten. Med hjälp av denna lyckades jag skotta en väg till garaget och en väg ut från tomten. Men puh så trött jag var då. Och ingen vila blev det nu, för sen väntade promenaden ner till bussen, den brukar inte ta mer än några minuter men idag, pulsande genom flera decimeters snödjup, så tog det nästan 15 min! Ve och fasa!

Hur som helst så står jag slutligen vid busshållsplatsen och väntar, och väntar, och väntar, men ingen buss. Plötsligt ropar en snöplogsförare till oss stackare i kuren "Bussarna är inställda!" Jaha ja, hur ska man nu komma till jobbet då? undrade vi. "Vi tar en taxi och delar på den till tunnelbanan." föreslår en av personerna som huttrar i kuren tillsammans med mig. Sagt och gjort, nästan :), så försöker vi få tag på en taxi. Olyckligtvis verkar alla andra i Stockholm också försöka få tag på en taxi så det gick inte...

Jag ringde hem och fick tag i maken som fortfarande inte lyckats skotta fram bilen så färden gick hemåt igen, fortfarande pulsande genom drivorna av snö. Mina svarta byxor har nu bytt färg till vita ända upp till knäna. Väl hemma fortsatte skottandet och till slut kunde vi åka iväg. Men nu väntade förstås, Hugos skola och Olivias dagis. Skolan gick bra, dit hade alltför många kört bil redan så visserligen var vägarna fulla av bilar men det gick att komma fram i alla fall. Värre var det med dagis, infarten var helt igensnöad och vi riskerade att fastna med bilen. Det var bara att åka vidare längs gatan och stanna 100m bort. Maken traskade med Olivia i famnen tillbaka till dagis och lyckades lämna henne där. Vår färd med bilen fortsatte i ca 400m till men sen var det stopp. Köerna var inte att leka med denna dag :)

"Äh, vi skiter i det här och åker hem, vi provar om en timme igen" föreslår Danjel. Ja, hur gärna jag än vill komma till jobbet så vore det skönt att byta till torra kläder. Så hem blev det. Ca 2,5 timme efter jag startade min resa hemifrån var jag tillbaka. Jag lyckades aldrig lämna förorten :)

Det blev slutligen jobb hemma och bra var det för nu är jag äntligen klar med en wordfil som har tagit evigheter att strukturera om!

Hoppas ni kom fram lite lättare till era jobb idag :)) 

Vägning idag, men helt stilla på vågen. Inte nåt har hänt...

Men men , jag har fortsatt att låta bli godsakerna och förhoppningsvis så händer det nåt på vågen till slut :)

Snacka om självplågeri, löftet att inte äta fikabröd har gott bra men så blev jag ombedd att baka till en avtackning och ojojoj...

Igår kväll ställde jag mig med sonen och bakade. Vi gjorde chokladmuffins. Det kändes helt ok medans vi bakade men sen, när muffinsen stod i ungnen och den ljuvliga doften spred sig i hela huset så insåg jag vilket enastående självplågeri jag höll på med. Vi tog ut muffinsen och de såg perfekta ut, så goda... men jag höll emot och smakade inte på någon. Hugo åt en och meddelade att den fick 100 poäng.

Idag kom nästa prövning. Jag tog med mitt bakverk till jobbet och bjöd på till kollegorna. De prisade muffinsen men jag höll ståndaktigt emot, trots att det såg och doftade underbart.

Hurra för mig, jag är jätteglad att jag kunde stå emot. Trevlig helg allihopa!

Idag har jag tagit fram stegräknaren. Det känns riktigt spännande och se hur många steg jag kan få ihop idag. Än så länge ligger jag på 1985 steg. Ska försöka komma förbi 10 000 idag.

Rapporterar ikväll om jag lyckades :)

Jag har vägt mig idag, 78,8kg. Det innebär en nedgång på 0,2kg, dvs ingenting...

Tröstlöst, jag vill så gärna att det ska synas att jag inte äter godis, fikabröd eller dricker läsk. Men men, det kommer väl.

Har funderat på att sätta på mig min stegräknare igen. Hade den under en lång period för nåt år sen, i början snittade jag på ca 8000 steg om dagen. Inte bra kände jag så jag började höja snittgränsen och försökte till varje pris ta mig över min satta gräns. Först 10 000 steg, sen 12 000 och slutligen 14 000steg. Jag höll mig över 14 000steg i flera veckor innan jag falerade. Det kanske är dags att plocka fram stegräknaren och sätta snittet på 10 000steg om dagen, till en början iallafall :)

Är det nån annan som använder stegräknare? Vad snittar du på? Skriv och berätta"

Otroligt nog har äntligen mitt sötsug dämpats!

Jag började befara att jag alltid skulle känna sötsuget dra men häromdagen insåg jag helt plötsligt att jag inte hade känt mig sötsugen på flera timmar, och nu några dagar senare så är jag nästan inte sötsugen på hela dagen. Det känns fantastiskt!

Jag har nu klarat mig utan läsk, godis och fikabröd i nästan tre veckor och jag känner mig otroligt stolt som har klarat mig så länge. Ikväll har jag festat med en liten glasspinne efter maten. Vi hade gäster och bjöd på glass efteråt. Det kändes som ok att ta en liten glasspinne. Och nu, flera timmar efteråt så känner jag fortfarande inte något sötsug efter nånting mera. Otroligt!

Jag hoppas att vågen är snäll imorgon och visar ett bra resultat för det vore så skönt att känna att det går åt rätt håll. Fast som jag nämt tidigare så kan man ju inte lita på vågen speciellt bra.

Nästa vecka ska jag ta upp träningen, två gånger i veckan tänker jag börja med. Jag känner mig faktiskt väldigt förväntansfull inför träningen.

Nu får det bli Family Guy för hela slanten och te så klart!